Hur återspeglar nivån på språkkunskaper i CV?

Information om den sökandes språkkunskaper för ett CV är inte av största vikt, men den är fortfarande mycket viktig. Denna kolumn måste fyllas i inte för visning, men med fullt ansvar, eftersom många rekryterare kontrollerar denna information i första hand. Det finns ett antal positioner som det helt enkelt är omöjligt att besätta om den sökande fritt inte kan tala, läsa och skriva på ett främmande språk.

Eftersom en meritförteckning är ett ganska kortfattat dokument är det ibland svårt för många att på ett tillförlitligt sätt visa deras språkkunskap. För CV, frågeformulär och andra dokument är det bäst att använda den internationella klassificeringen enligt vilken kunskap bestäms. Detta är en typ av kod, när man tittar på vilken kommer arbetsgivaren omedelbart att se hur väl hans potentiella anställd känner ett främmande språk.

Kunskaper i språk: varför denna information i CV?

Globaliseringen i ekonomin får fart varje år. Många företag letar efter partner utomlands. Vissa hittar investerare där, andra hittar leverantörer och andra hittar kunder. Och om ingående av preliminära kontrakt och transaktioner är uppgiften för högt kvalificerade toppchefer, faller underhållet av ytterligare relationer och genomförandet av de flesta dagliga arbetsprocesser på vanliga anställdas axlar. Som ett resultat av deras service måste de kommunicera med utländska partners och som regel måste de tala ett främmande språk, oftast på engelska, eftersom det är det som är mest utbredd i världen, även inom affärssektorn.

I vissa fall rekryterar arbetsgivare anställda som känner till mindre vanliga dialekter - tyska, italienska, kinesiska, svenska. Detta krav beror på det land som företaget har upprättat affärsrelationer med. Samtidigt är sökanden mer uppskattad på arbetsmarknaden, desto bättre talar han ett främmande språk. I en meritförteckning föreskrivs vanligtvis kompetensnivån i ord, utan detaljerad kunskap. Men i den här saken, tvärtom, är det bättre att inte underskatta eller överdriva dina kunskaper.

Hur visas dessa data?

Många, som skriver ett CV, skriver att de känner ett visst främmande språk perfekt eller bara har samtalskunskaper, flytande kommunicerar om vardagliga ämnen. Men sådan information har ingen speciell semantisk belastning, den är suddig och stöds inte av data. Kunskap kan bekräftas med mycket specifika fakta:

1. Ange hur, var och under vilken period studiet av ett främmande språk ägde rum - i skolan, institutet, i klasser med en handledare, i kurser.
2. Ange närvaron av ett examensbevis, certifikat och andra dokument som bekräftar kunskap.
3. Du kan prata om upplevelsen av att bo utomlands (om det verkligen var).

En arbetsgivare eller en rekryterare kommer inte att kunna utvärdera hur djup en persons kunskap är i fraser som "Jag vet engelska perfekt" eller "Jag talar hebreiska". Det är mycket rimligare att använda ett speciellt europeiskt system för språkbedömning för att visa dina färdigheter.

Internationell klassificering

Det finns två sätt att visa språkkunskaper för ett CV:

1. British Council-systemet.
2. CERF-metod

Den första är enklare och mer bekant, enligt den kan du utvärdera en persons kunskap på tre nivåer: primär, sekundär och avancerad.

Det andra systemet är mer avancerat, men på många sätt ekar det föregående. Som regel är det med CERF-metoden som problem uppstår för dem som inte vet hur man ska skriva språkkunskaperna i ett CV. Det kan motsvara klass A1 eller A2 (startnivå), B1 eller B2 (mellannivå), C1 eller C3 (avancerad nivå).

Första nivån

En person vars utländska kunskaper är begränsade till nivå A1 (eller nybörjare) på någon annans dialekt kan berätta om sig själv bara den mest grundläggande informationen - namn, ålder, svara på korta monosyllabiska frågor. Han äger inte brevet, men han kommer att kunna läsa korta och grammatiskt enkla meningar.

Nivå A2 kan låta annorlunda som Pre-intermediate. Det tilldelas skolbarn i grund- / medelklasser eller de personer som har gått flera klasser för att lära sig ett främmande språk. I praktiken kan en person mer eller mindre fritt kommunicera med en främmande samtalsperson om vardagliga ämnen, be om vägbeskrivning, göra inköp, ta reda på nödvändig information med tecken, skriva en novell om sig själv. För en meritförteckning är språkkunskaperna för mellanliggande språk inte tillräckligt hög för att indikera det som en fördel.

Mellannivå

Liksom initialen är mellannivån indelad i två typer, nämligen B1 (mellanliggande) och B2 (övre mellanliggande). I sin första etapp kan eleverna prata ganska flytande, läsa små anteckningar och inte överbelastas med komplexa terminologikartiklar, fiktion, titta på filmer utan översättning, men med undertexter. Brevet är inte heller tillräckligt utvecklat, men kunskapen i detta skede räcker redan för att göra personlig korrespondens eller för att komponera små texter.

Nivå B2 är ännu mer avancerad. De som har nått honom kan tydligt uttrycka sina tankar på ett främmande språk, de kan prata om vardagliga ämnen, diskutera affärsfrågor, läsa inte bara fiktion men också vetenskapliga artiklar. Dessutom bör kunskap i detta skede räcka för att bedriva affärskorrespondens. Detta, liksom följande nivåer på engelska, är de viktigaste för sammanfattningen. De som besitter dem kan säkert ansöka om anställningar som anställda som ofta tvingas kommunicera med utlänningar i arbetsfrågor.

Avancerad nivå

De som känner främmande språk bäst, men inte är modersmål, krediteras nivå C1 (Advanced). Enligt klassificeringen kan personer som besitter den fritt tala, läsa och skriva på en främmande dialekt med komplexa lexikala och grammatiska konstruktioner för detta. De som är på nivå C2 (Färdighet) kan inte särskiljas genom tal från modersmål. De pratar utan accent, inte bara läser och förstår texter av någon komplexitet och orientering, utan de kan själva skriva journalistiska artiklar och fiktion.

Kunskap om ryska språk

Din nivå på språkkunskaper i rysk måste beskrivas utifrån arbetsgivarens krav. I vissa fall är kompetent tal och ett bra ordförråd tillräckligt. Sökande kan ansöka om vissa tjänster endast när de har en filologisk utbildning (pedagogik, journalistik, lingvistik). Som regel framställer arbetsgivaren inledningsvis kraven för denna artikel.